Om sommarens utflykt till Åbäcksnäs (fullständig text)

Peter Schantz

”Hej på er ö! Så här såg det ut i ert grannskap i slutet av 1700-talet när Olof Johan von Feilitzen huserade på Åbäcksnäs.”

Jag läste detta i ett mejl den 27 maj 2020 från Fredrik von Feilitzen, en vän från Stockholm, vars farfars farfars farfar var den Olof Johan som nämns. Jag kände då ej ens till gården, men träffade snart därefter dess nuvarande ägare, Leena Essen och Anders Larsson, och välkomnades in deras boning. Den historik och skönhetsupplevelse som framträdde lockade omedelbart till att söka arrangera en utflykt för Gryts skärvårdsförenings medlemmar. Så blev det den 23 juli 2021, och gårdens värdpar, Fredrik von Feilitzen, arkitekten Frans Liliedahl och undertecknad ansvarade för programmet.

Åbäcksnäs blev ett säteri år 1616 under namnet Åbäck. Det knyter därmed an till en typ av gårdar som uppstod när ett världsligt frälse började framträda i Sverige under 1200-talet. Från och med Karl XI:s reduktion på 1680-talet fick inga nya säterier bildas, men ända fram till 1810 var dessa gårdar skattebefriade, och innehavet av dem var ett privilegium för adeln.

Exempel på släktnamn för adliga ägare av Åbäcksnäs före 1810 är Natt och Dag, Posse, Bååt, Tigerhielm, Mörner, Aminoff, von Hofsten, von Bysing och von Feilitzen. Exempel på icke adliga ägare efter 1810 är Wikström, Lindman, Petersson och Malmberg.

Släkten von Feilitzen är av särskild betydelse för dagens byggnad vid Åbäcksnäs, då det var Olof Johan von Feilitzen som lät bygga den under mitten av 1760-talet. Mer om denne man kan ni läsa i Fredrik von Feilitzens efterföljande text.

Men hur kan man uppfatta detta hus i ett kulturhistoriskt och estetiskt sammanhang. Jo så här sammanfattade arkitekten Frans Liliedahl sitt seende: ”huset följer den utformning som kan förväntas av en hög militär eller en person med en mycket hög social rang. Det fanns typritningar för de olika militära graderna, s.k. normalritningar. Överstar och uppåt var berättigade till tvåvåningshus, medan ryttmästare och kaptener bara fick ha en våning. Nu är ju Åbäcksnäs ovanligt stort, men ovanvåningen var bara inredd i mittdelen, på gavlarna var det vindsutrymmen. Rättarbostad och stallar m.fl. uthus ligger praktiskt intill landsvägen, medan bostället ligger fritt i ett parkliknande landskap. Vandringen genom parken och in i huset får sitt crescendo i matsalen med kineserier och den förföriskt vackra utsikten mot kyrkfjärden. En finess, eller surpris, är att man inte ser utsikten förrän man är framme i salen.”

Men låt oss nu ta ett kliv bakåt i denna gårds historik. Under 1600-talet uppstod ett krav från staten knutet till säteriers skattebefrielse, och det var att de skulle ha en ståndsmässig byggnad. År 1680, alltså 64 år efter grundläggningen av Åbäcknäs som säteri, hade fortfarande ingen sådan byggnad etablerats. Det fanns bara en ”gjord begynnelse till byggnad”. Det ledde till att säteriprivilegierna drogs in, men då jordbruket hade skötts återgav landshövdingen privilegiet efter ett år, dock endast till en av de tre gårdar vid Åbäck som hade haft det, och det är den gården som från 1720 benämns som Åbäcksnäs.

Var låg då de tre gårdarna Åbäck? Jo det framkommer om man går in i Riksantikvarieämbetets digitala tjänst ”Fornsök”. Där upptäcker man att i trakten kring Gryts kyrkvik finns inga fornminnen, medan det finns en stor ansamling av dem norr om den nuvarande golfbanan, och i norra kanten av golfbanans mest östliga del finns det än idag lämningar från den gamla byn Åbäck, med dess tre gårdar, de som alltså bildar något av en grundstomme när säteriets historia inleds.

Om man istället nyttjar Sveriges Geologiska Undersökningars digitala tjänst om strandlinjer framträder att marken vid byn Åbäck, som ligger 15 m.ö.h., steg upp ut havet efter istiden för lite drygt 4500 år sedan. Det är ett av de första områdena i Gryt som sticker upp över havet. Därmed får marken där golfbanan ligger en ny sannolik betydelse som den kanske första mark som brukades i Gryt. Och då denna mark tillhör dagens Åbäcksnäs säteri har vi fått något av en början till ett historiskt ramverk för att lära känna mer om dessa trakter.  

Som ansvarig för utflyktens program vill jag med denna historiska inramning än en gång tacka värdparet, Fredrik von Feilitzen och Frans Liliedahl för deras bidrag till en lyckad utflykt. Vidare vill jag rikta ett tack till Gryts hembygdsförening för deras bok Gryt socken – förr och nu, som har varit en viktig källa. I den mån andra årtal och uppgifter finns med i denna text jämfört med i den skriften, så härrör de från Fredrik von Feilitzens anförande (se nedan), vilka bygger på nya och noggranna efterforskningar. Vidare har uppgifter hämtats från wikipedia och andra i texten angivna källor.

Olof Johan von Feilitzen och Åbäcksnäs

Fredrik von Feilitzen

Anförande vid Åbäcksnäs den 23 juli 2021

Åbäcksnäs hette ursprungligen Åbäck och blev säteri 1616. Det längre namnet Åbäcksnäs förekommer tidigast på 1680-talet. I ägarlängden finner vi i tur och ordning släkterna Bååt, Posse, Natt och Dag, Kurck, Mörner och von Hofsten.  Omkring 1735 köptes gården av Hedvig Charlotta Tigerhielm. Hennes porträtt hänger i entréhallen och originalet är målat av konstnären Christopher Thomas. Hon var först gift med kapten Augustin Ryding, som avled 1714. Dennes bror Erik adlades Rydingsvärd och ägde från 1716 grann-herrgården Breviksnäs.

En dotter i Hedvig Charlotta Tigerhielms första äktenskap, Barbara Augusta Ryding

(1711-65) ärvde Åbäcksnäs. Hon var först gift med majoren Nils Johan von Bysing (d. 1739). Deras dotter Hedvig Eleonora von Bysing ärvde i sin tur Åbäcksnäs 1765. Hon hade året dessförinnan gift sig med Olof Johan von Feilitzen – så han gifte sig alltså till Åbäcksnäs. 

Så här såg Olof Johan von Feilitzen ut. Nu hoppas jag att det här porträttet ska kunna hänga kvar på Åbäcksnäs för framtiden. Han har som synes bröstharnesk med kung Adolf Fredriks spegelmonogram. Porträttet är en välgjord kopia och originalet målades av den framstående porträttmålaren Johan Stålbom, som var verksam här i Östergötland.

Egentligen skulle Olof Johan ha gift sig till en annan herrgård här i trakten. Två år tidigare, 1762, hade han nämligen trolovats med Hedvig Ulrica Rehbinder. Hon var änka efter friherre Fromhold Johan Rehbinder, som avlidit bara 29 år gammal. Hedvig Ulrica Rehbinder ärvde då efter honom herrgården Marsäter. Hon hann tyvärr själv avlida innan hon och Olof Johan hann gifta sig. Men hon hade testamenterat en hel del lösöre till honom, som sedan kom Åbäcksnäs till godo. Namnet Marsäter säger en del av er kanske inte så mycket. Men Hedvig Ulrica födde ett halvt år efter makens död sonen Fredrik Rehbinder, som kom att överta gården och under hans tid fick den ett nytt vackrare namn, nämligen Fredriksnäs.

Vem var då Olof Johan von Feilitzen? Han föddes 1734 på Minsjö säteri, som ligger söder om Norrköping, intill nuvarande Göta kanal. Han blev officer vid Östgöta kavalleriregemente och vid 23 års ålder fick han permission för att som underlöjtnant tjänstgöra vid regementet Royal Suédois i Frankrike, som var ett regemente med svenska officerare. Där stannade han i två år och deltog i flera fältslag i fransk tjänst och fick vitsordet ”toujours comporté un brave officier”. Det finns ytterligare ett porträtt av honom, klädd i Royal Suédois’ uniform: blå rock med röd krage och gul väst. 

Efter återkomsten till Sverige deltog Olof Johan i pommerska kriget. Men 1767,  han var då 33 år, tog han avsked som löjtnant och livdrabant, för att ta hand om Åbäcksnäs. Experter har förmodat att det var omkring 1770 som huvudbyggnaden utvidgades och fick det utseende den har i dag – och att det var samtidigt som de vackra väggmålningar tillkom, som finns på två av våningsplanen.

Målningarna på övervåningen föreställer romantiska, sydländska vattenlandskap. Väggmålningarna i entrévåningen har i stället kinesiska motiv, och de har jämförts med kinesiserande väggmålningar på bl.a. Sturefors slott och Kina slott på Drottningholm. Allt tyder på att det var en skicklig målare från Stockholm som gjorde dem.

Nu kommer jag med litet ny, färsk information. Hedvig Eleonora och Olof Johan fick sina första barn 1765, ett tvillingpar. Men det skedde inte på Åbäcksnäs utan på Bäckermåla, som var en utgård till Åbäcksnäs, och där familjen då uppenbarligen bodde. Tvillingarna dog kort efter födseln, barnadödligheten var ju oerhört stor. Nästa barn föddes 1766, men det var på Åbäcksnäs, liksom ytterligare sju barn.

Det här talar alltså för att Åbäcksnäs huvudbyggnad inte var bebodd från bröllopet 1764 och fram till 1766, d.v.s. under omkring två år. Och det gör det sannolikt att det var just under de åren huvudbyggnaden omgestaltades och även fick sina väggmålningar.

Hedvig Eleonora dog redan 1775, 39 år gammal, och begravdes i släktens ”mausoleum” på Gryts kyrkogård, vilket torde ha färdigställts 1767. År 1783 gifte Olof Johan om sig med Charlotte Sternlew, som var änka efter kaptenen i Ostindiska kompaniet Carl Ulrik Sternlew (1730-82). Dennes far hette ursprungligen Hoffman, men hade adlats efter slaget vid Fredrikshald (Fredriksten) och fick namnet Sternlew efter en av befästningarna där. Lew betyder lejon och i vapnet finns tre stjärnor och ett lejon.

Carl Ulrik Sternlew ägde herrgården Ramsdal, vid kusten drygt 15 km norr om Gryt. Innan han slog sig ner där gjorde han ett antal resor till Kina. 1761 var han styrman på skeppet Prins Friederic Adolph, och gjorde en stor insats när skeppet med 140 mans besättning förliste i Kinesiska sjön. Olof Johan bör ha känt honom redan på 1760-talet och han kan ha varit en inspirationskälla till de kinesiska väggmålningarna på Åbäcksnäs.

En tid efter giftermålet bosatte sig Olof Johan med Charlotte på Ramsdal, som hon hade ärvt efter maken Carl Ulriks död. Charlotte von Feilitzen har gått till eftervärlden som en hängiven anhängare av herrnhutismen, som var en väckelserörelse som kom till Sverige från Tyskland i mitten av 1700-talet och engagerade många i alla samhällsklasser. I Östergötland blev en ung flicka, Helena Ekblom från S:t Anna, känd som väckelsepredikant och samlade stora skaror åhörare. Hon kallades Vita jungfrun eller Predikare-Lena. Att predika på det sättet hon gjorde var förbjudet i lag. Men hon hade stöd och fick på olika sätt hjälp av Charlotte på Ramsdal.

Efter en tid blev hon inspärrad på Vadstena hospital. Hon rymde och fortsatte predika och blev inspärrad igen och slagen i järn under två år. Under den tiden skrev hon boken ”Den andliga striden”, som sedan kom ut i många upplagor. Det finns en del skrivet om henne, där också Charlotte figurerar, bl.a. i professor Arne Jarriks bok ”Den himmelske älskaren”. Tore Zetterholm har skrivit en roman om henne, ”Predikare-Lena”, där Charlotte nämns flitigt, och också Olof Johan förekommer. Därefter gjordes en teaterpjäs om henne. En film hade spelats in redan på 1970-talet.

Nu åter till Åbäcksnäs! När Olof Johan flyttade till Ramsdal tog hans son Johan von Feilitzen (1769-1837) över gården. Även han var officer vid Östgöta kavalleriregemente och slutade som major och bataljonschef. Han gifte sig med sin styvmor Charlottes dotter i första äktenskapet. Om ni har hängt med så här långt så förstår ni att hon alltså hette Sternlew i efternamn – hennes förnamn var Eva Charlotta.

Pappa Olof Johan på Ramsdal dog 1813. Två år därefter sålde Johan von Feilitzen Åbäcksnäs till överste Feodor Mauritz Aminoff och köpte en annan gård, som låg nära Norrköping och närmare hans bror Olof.

Under kriget 1808–1809 förde Johan dagbok. Den publicerades 1955 tillsammans med några brev till pappan och hustrun och har titeln ”Journal hållen under 1808-1809 års fälttåg”. Han skriver underhållande och med humor. Nu tänker jag avsluta med tre korta avsnitt ur den boken.

Dagbokens första sida: 12 mars 1808

…. Vagnen rullade fram för porten. Jag slet mig ur armarna på min maka och min familj, som bävade för de öden och de faror, som de föreställde sig kunde stå i min väg. Skilsmässan från en lika älskad som innerligt beundrad hustru och en dotter, mitt enda barn, som jag älskade gränslöst, upprörde alla mina känslor, då jag såg deras tårdränkta ögon. Min egen hållning var mera ansträngd än naturlig. För att säga farväl till mina vänner på Fredriksnäs infann jag mig där ett ögonblick, varvid uppriktigheten i deras lyckönskningar tog sig uttryck i en punschbål.

Brev till hustrun från Bergshammars prästgård 8 april 1809

…..Tack söta, lilla, för jag feck vara hemma hos hustrun. Jag gaf kanhända icke tillräcklige instructioner för spannmålstransporten. Säden bör tagas vid Åbäcksnäs. Jag befalte att 2:ne transporter med råg skulle afgå till Norrköping, men jag ändrar mig. Blott jag får sälja omkring 20 tunnor, så är jag nöjd. Det öfriga skola vi bränna upp eller låta komma till Stockholm, där säden stigit uti pris. Smör lärer bli dyrt. Lätt derföre samka mycket. /samka = samla/

Brev till hustrun från Dunkers prästgård 19 april 1809

……Jag tackar hustrun för sitt bref, som jag erhållit jämte tillsägelsen, att inga unga flickor får tycka om mig, som af gamla gummor har endast bifall. Tro mig, sådant förbjuder sig sjelf. Skallot /skallig/ utan tänder och gammal är det blott för jämnårighet och likhet i skröplighet, som det finns en ålder, för hvilken jag är supporterad. Fru Ramström, 70 år gammal, bodde jag hos och var väl accueillerad; men mamsellerna Ramström, som du sedt i Sörköping, kunde icke lida mig. …. I Nyköping voro gummorna artiga, flickorna snäsaktiga. …. Gud skje lof då, att det finns gummor till, annars vore jag aldeles förskjuten.